Skrea

Vi kom hem från Böda på Tisdagen, packade om husvagnen, hämtade Gizmo och drog sen iväg till Skrea för 1 veckas semester. Detta var helt klart den bästa veckan på hela semestern, underbart väder i princip hela tiden.

Husvagnen packad och tvättas inför avfärd :)

Meja hade dansuppvisning i förtältet.

Liam lekte pajas på golvet i husvagnen.

Dom 3 minsta i familjen njöt på stranden.

 Meja lekte pajas i vagnen.

Gizmo blev trött och somnade gott i skuggan.

 Gizmo blev trött under en promenad och fick sova i vagnen, alla sätt är bra utom dom dåliga :)

Ja mycket hann vi med under denna veckan, Ullared, en massa glass ätande, en massa timmar i solstolen. Liam cyklade runt runt på campingen, säkert flera mil :) Mamman i familjen blev orolig ett X antal ggr då Liam var borta lite väl länge. För att inte prata om en kväll då vi gick ner på stranden för att äta glass.
På väg tillbaka till campingen så cyklade Liam iväg, vi skrek efter honom att han skulle stanna vid den stora vägen, men icke då. När vi kom till grinden till campingen så syntes ingen Liam till. Där började paniken komma, vart sjutton hade han tagit vägen? Daniel sprang åt ett håll och jag, med Gizmo under armen och Meja i vagnen sprang åt ett annat...men fortfarande ingen Liam. Där började alla möjliga tankar att komma, hav, stora vägar, bostadsområden som man kan cykla vilse på. Dessutom började klockan närma sej 22 och då ska en 5 åring absolut inte vara ute och cykla själv.
Såhär rädd har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Jag sprang och sprang, bort till affären, där stod en massa pojkar men, ingen Liam. Sprang in på campingen igen, bort till lekparken och DÄR står han och pratar med några andra barn. Jag rusade fram till honom, andfådd som en gris, rejäl kramp i ärmen, både arg och ledsen. Och han bara tittar på mej, "men mamma, jag skulle ju bara cykla hem igen" JAAAAA, men det kunde ju inte vi veta?
Hua, jag var rejält skakis resten av den kvällen kan jag säga.
Men, slutet gott allting gott...